Crystalised
Hej bloggen, long time no see!
Antar att jag haft bättre för mig än att blogga, eller?
Hur som helst kom inspirationen tillbaka då jag läste gamla inlägg och jag insåg hur teraputiskt det är att då och då skriva av sig.
Så nu tänkte jag börja igen, och jag förstår att mina miljoner läsare hoppar av lycka, ha!
Just nu i denna sekund är jag vad man skulle kunna kalla salongsberusad, men även om en dela av mitt sinne är bedövat så känns allt otroigt glasklart, just nu i denna minut vet jag precis vad jag vill med framtiden!
Jag vill bli klar med skolan om fyra år, har då studerat i totalt fem och ett halvt år vid högskola/universitet om man räknar in dietist-terminen i Uppsala. Då jag är klar vill jag gärna jobba med lansering av nya produkter, alltså stå inför en stor publik och marknadsföra nya produkter samt ordna event kring dessa. Jag är inte där idag, men om fyra år kommer jag att vara det, det kommer att kräva en hel del arbete men jag vet att jag kommer att klara det!
Inom fyra år hoppas jag att jag är i ett stabilt förhållande, för jag tror inte på ett liv i ensamhet, dock i individulism, att var och en går sin egen väg, men att man trots detta kan finna tid för varandra. För jag vill bilda familj innan jag fyller 30år och jag vet att jag kommer att vara mogen för detta! Jag vill bo i en stor lila villa med vita knutar och stort kök. Där kommer jag +1 att uppfostra två underbara barn som kommer att skämmas bort med kärlek. Jag vet att jag en dag kommer att träffa en person som kan se mig för den jag är, se igenom alla fasader, få mig att ta fram alla bra sidor och se att jag inte alls är oberäknelig utan enkel, godhjärtad och ödmjuk. Ta sig igenom alla hinder som byggts upp under jobbiga år.
Detta inlägg är riktat till mig själv och ingen annan, så att jag vet vart jag egentligen vill då allt känns upp och ner och lägger alldeles för mycket energi på vad andra tycker än vad jag själv tycker.
Puss
Antar att jag haft bättre för mig än att blogga, eller?
Hur som helst kom inspirationen tillbaka då jag läste gamla inlägg och jag insåg hur teraputiskt det är att då och då skriva av sig.
Så nu tänkte jag börja igen, och jag förstår att mina miljoner läsare hoppar av lycka, ha!
Just nu i denna sekund är jag vad man skulle kunna kalla salongsberusad, men även om en dela av mitt sinne är bedövat så känns allt otroigt glasklart, just nu i denna minut vet jag precis vad jag vill med framtiden!
Jag vill bli klar med skolan om fyra år, har då studerat i totalt fem och ett halvt år vid högskola/universitet om man räknar in dietist-terminen i Uppsala. Då jag är klar vill jag gärna jobba med lansering av nya produkter, alltså stå inför en stor publik och marknadsföra nya produkter samt ordna event kring dessa. Jag är inte där idag, men om fyra år kommer jag att vara det, det kommer att kräva en hel del arbete men jag vet att jag kommer att klara det!
Inom fyra år hoppas jag att jag är i ett stabilt förhållande, för jag tror inte på ett liv i ensamhet, dock i individulism, att var och en går sin egen väg, men att man trots detta kan finna tid för varandra. För jag vill bilda familj innan jag fyller 30år och jag vet att jag kommer att vara mogen för detta! Jag vill bo i en stor lila villa med vita knutar och stort kök. Där kommer jag +1 att uppfostra två underbara barn som kommer att skämmas bort med kärlek. Jag vet att jag en dag kommer att träffa en person som kan se mig för den jag är, se igenom alla fasader, få mig att ta fram alla bra sidor och se att jag inte alls är oberäknelig utan enkel, godhjärtad och ödmjuk. Ta sig igenom alla hinder som byggts upp under jobbiga år.
Detta inlägg är riktat till mig själv och ingen annan, så att jag vet vart jag egentligen vill då allt känns upp och ner och lägger alldeles för mycket energi på vad andra tycker än vad jag själv tycker.
Puss
Summerbreeze
I think love will come towards me like a warm summerbreeze and I got my head in the clouds and I will never be free...
I can see clearly now the rain has fallen
Idag har varit en toppendag, började iof med projektredovisning och opponering mellan 9 och 12. Men sen mina vänner blev det en heldag i solen, först långpromenad genom stan till mammas jobb där jag lunchade med henne i en park sen hem byta kläder och ben&jerrys-glass i solen med en kompis=)
Kan man känna sig nere när solen skiner så klart? Att det är lång"ledigt" gör det ju ännu bättre=). Dessutom känner jag att jag komit över något jag väntat länge på att komma över, jag börjar bli mig själv igen, weei, peppar peppar..
Nu är det festivalmusik som gäller, snart blir det middag och vin med världens bästa mamma<3
Drömmer om sommar och festivaler =D
Kan man känna sig nere när solen skiner så klart? Att det är lång"ledigt" gör det ju ännu bättre=). Dessutom känner jag att jag komit över något jag väntat länge på att komma över, jag börjar bli mig själv igen, weei, peppar peppar..
Nu är det festivalmusik som gäller, snart blir det middag och vin med världens bästa mamma<3
Drömmer om sommar och festivaler =D
bubble-dreams
Har alltid gillat att åka karuseller och berg-och-dalbanor, ingenting skrämde mig då jag var liten, jag var den som alltid ville ha mer av dem samtidigt som andra satt åksjuka med en sockervadd i handen. Vart jag vill komma med detta?
Jo jag börjar bli sjukt trött på denna känslomässiga berg-och-dalbana. Just idag kan jag skratta och skämmas över hur paranoid jag kan bli då ångesten slår till. Just nu känns allt bra, på topp tom. Men jag ska inte säga för mycket, kan bara vara lungnet före stormen. Men just nu känner jag mig stark. Har lovat mamma, som är orolig stackaren, att jag varje dag ska planera in något som jag kan se fram emot, stort som litet och det verkar faktiskt funka =)
Man kan påverka humöret mycket mer än man tror, för även om det är bra att gråta ibland så måste man kunna rycka upp sig och lägga märke till de små sakerna i livet som gör en glad men man tar för givet.
Jag kommer alltid vara flickan som vill ha mer, flickan med de stora drömmarna som svävar i det blå som pappa brukar säga. Bara att acceptera och göra det bästa av det och hoppas att jag en dag kommer att kunna känna mig nöjd. Inget fel med att vara en drömmare men ju högre du svävar desto längre blir fallet.
Nu ska jag försöka vara mitt glada jag varje dag, för ett gott skratt förlänger livet och med alla mina drömmar och mål behöver jag ett långt och friskt ett ;)
Jo jag börjar bli sjukt trött på denna känslomässiga berg-och-dalbana. Just idag kan jag skratta och skämmas över hur paranoid jag kan bli då ångesten slår till. Just nu känns allt bra, på topp tom. Men jag ska inte säga för mycket, kan bara vara lungnet före stormen. Men just nu känner jag mig stark. Har lovat mamma, som är orolig stackaren, att jag varje dag ska planera in något som jag kan se fram emot, stort som litet och det verkar faktiskt funka =)
Man kan påverka humöret mycket mer än man tror, för även om det är bra att gråta ibland så måste man kunna rycka upp sig och lägga märke till de små sakerna i livet som gör en glad men man tar för givet.
Jag kommer alltid vara flickan som vill ha mer, flickan med de stora drömmarna som svävar i det blå som pappa brukar säga. Bara att acceptera och göra det bästa av det och hoppas att jag en dag kommer att kunna känna mig nöjd. Inget fel med att vara en drömmare men ju högre du svävar desto längre blir fallet.
Nu ska jag försöka vara mitt glada jag varje dag, för ett gott skratt förlänger livet och med alla mina drömmar och mål behöver jag ett långt och friskt ett ;)
Where do we go when we go from here?
Musikterapi är det som gäller idag då jag vaknat upp som mitt filosofiska-ego. Finns bara två saker som hjälper då
1. Musik
2. Sova
Detta då mitt filosofiska-ego ibland kan liknas vid ett emo på 14år, lagom roligt..
Igår sov jag, totalt, med nattens sömn inräknat, 15h. Säkert behövligt men inget som jag egentligen har tid med. Idag måste jag plugga, så det blir musik på högsta volym, förlåt grannar!
Samma korta spellista, om och om igen..
Alla låtar speglar på nått sätt hur jag känner, det suger verkligen att behöva känna så här.. Vill hitta tillbaka till mitt lyckliga-I don't give a shit unless it's fun-ego. För jag kan minnas en tid då jag var rolig och brann för allt jag gjorde, känns som jag går på sparlåga nu.
Jag är inte rädd för döden, jag är rädd för att inte leva!
Kan man ha för höga krav på livet?
Varför känner jag som jag gör?
Jag tror att det är att jag är trött på att känna mig värdelös och otillräcklig, life is to short not to feel fab everyday!
Dessutom är jag trött på att jag inte kan se det jag faktiskt har, en underbar familj och vänner som jag träffar för sällan och istället omges av personer som kommer vara orsak till att jag en dag måste gå på ångestdämpande om det fortsätter som det gjort.
Hoppas ingen tar illa upp av detta inlägg, de är få personer som får mig att känna som jag gör, och det är något som verkligen inte är OK! Jobbar på att komma bort från dem. Hur kan andra ha ett så stort inflytande på ens mentala hälsa, det är helt sjukt!?
But I'll survive, I always do!
Har jag för höga krav på livet?
I think not!
Det var dagens emo-inlägg, over and out!
1. Musik
2. Sova
Detta då mitt filosofiska-ego ibland kan liknas vid ett emo på 14år, lagom roligt..
Igår sov jag, totalt, med nattens sömn inräknat, 15h. Säkert behövligt men inget som jag egentligen har tid med. Idag måste jag plugga, så det blir musik på högsta volym, förlåt grannar!
Samma korta spellista, om och om igen..
Alla låtar speglar på nått sätt hur jag känner, det suger verkligen att behöva känna så här.. Vill hitta tillbaka till mitt lyckliga-I don't give a shit unless it's fun-ego. För jag kan minnas en tid då jag var rolig och brann för allt jag gjorde, känns som jag går på sparlåga nu.
Jag är inte rädd för döden, jag är rädd för att inte leva!
Kan man ha för höga krav på livet?
Varför känner jag som jag gör?
Jag tror att det är att jag är trött på att känna mig värdelös och otillräcklig, life is to short not to feel fab everyday!
Dessutom är jag trött på att jag inte kan se det jag faktiskt har, en underbar familj och vänner som jag träffar för sällan och istället omges av personer som kommer vara orsak till att jag en dag måste gå på ångestdämpande om det fortsätter som det gjort.
Hoppas ingen tar illa upp av detta inlägg, de är få personer som får mig att känna som jag gör, och det är något som verkligen inte är OK! Jobbar på att komma bort från dem. Hur kan andra ha ett så stort inflytande på ens mentala hälsa, det är helt sjukt!?
But I'll survive, I always do!
Har jag för höga krav på livet?
I think not!
Det var dagens emo-inlägg, over and out!
Sometimes I get nervous when I see an open door
Tiden har aldrig varit mer rätt för att göra det jag aldrig vågat men alltid velat göra. Jag har aldrig känt mig mer vilsen än vad jag gör idag, jag känner mig ensam, värdelös och känslig. Jag vet att det inte kommer att bli bättre av att fortsätta i samma gamla banor, jag måste bli starkare och säkrare!
Det som lockar är Frankrike, vill lära mig franska och ta konstkurser, jag vill lära mig spela instrument eller faktiska ta och utveckla min obefintliga sångröst. Jag vill helt enkelt finna mig själv i konsten. Men detta går ej att kombinera med heltidsstudier, alltså måste jag ta studie uppehåll. Och om jag tar mig till Frankrike måste jag ha en inkomst, har kollat på au-pair med då krävs grundkunskaper i franska, vad nu det innebär.
Så att göra:
•Kontakta studievägledare för att hör hur studieuppehåll fungerar
•Ta reda på vad grundkunskaper i franska innebär (räcker ett halvårs kvällstudier?)
•Söka jobb och kurser (om studieuppehåll är möjligt)
Planen är att när jag väl kommer hem från Frankrike ska ha funnit en egen identitet, vara laddad att plugga igen. Och franska lär ju inte längre vara ett stort problem så kanke kan jag ta ett utbytesår, via skolan, och plugga i tex Paris.
Detta är vad jag vill, måste bara våga!
MASKeli MASK
Snart är det slut på jullovet, även om jag kan skatta mig lycklig att jag fick ett långt sådant ;)
Men som grädden på moset kommer det hela om en vecka sluta med en skidresa till åre med min älskade maskinsektion =)
Hur jag laddar inför detta jo:
- Plugg, kommer att missa lite så det är bara att bita det sura äpplet
- Träning, ska jag orka åka något så är det bäst att inte vara helt ur form (sen kommer vi även att basta och då vill man ju helst få bort lite av julmaten)
- Träffa vänner, gäller att passa på medan det inte är så hektiskt i skolan.
Planer för veckan:
Åka skidor med Bella
Köpa kurslit
Ha "tentapub" med tjejorna
Planera inför ettansfest + möte
Stugfördelning
Fundera på tema till spexstugan
Hämta ut biljetter till Jeanette
SOVA
Var i Finland en sväng i veckan som gick och passade på att införskaffa lite gobitar inför Åre ;)
Skidglasögon, Anon, inköpta i Åbo. "Uggs", bianco, inköpta på 30% rea i Vasa, ett flak öl, Saaremaa, och en flaska rom, Captain Morgan, inköpta på finlandsfärjan (äntligen 20 juh ;))
PS. Tack för lånet av boken (Pappas flickor av Tasmina Perry) Jossa, riktigt bra tycker jag att den var =)
Puss på er<3
Messy
Har noll inspiration att blogga right now...
Höll på att skriva att det inte händer nått kul, men då skulle jag faktiskt ljuga.. Kanske har jag fått för mycket av det goda, vem vet? Idag har jag precis som igår inte gjort ett skvatt (=patetiskt försök till plugg, strukit min tröja, läst en bok å varit en sväng till gymmet), otroligt frustrerande.. börjar tom längta till skolan startar, eller ok kan inte MASK (maskins arliga skidresa) vara imorn!!
Just det ska till Finland imorn, hade nästan glömt.. mina tankar är en enda röra. Så mycket tankar och känslor, sådant man inte direkt ta upp i bloggen.. börjat skriva i dagboken lite igen istället så att jag kan gå tillbaka och skratta åt hur patetisk jag var (utan att alla kan göra det) när jag väl städat klart hjärnkontoret, haha
Får se om det kanske kommer upp lite fler bilder på bloggen snart (lovar inget!), fick ändå en systemkamera i julklapp.. hmm..
Nä om jag skulle ta tag i mitt liv nu och dricka upp mitt glas med avslagen julmust och kanske ta mig utanför porten.. Ska träffa Josephine ikväll, första vettiga på två dar? Hoppas det händer något riktigt knäppt, så jag får något nytt att fundera på..
Btw, killar e rätt så tröga ibland.. eller är det vi tjejer som tänker alldeles förmycket och krånglar till saker å ting?
Afraid to fall in love, and if I do will someone catch me?
XoXo
Höll på att skriva att det inte händer nått kul, men då skulle jag faktiskt ljuga.. Kanske har jag fått för mycket av det goda, vem vet? Idag har jag precis som igår inte gjort ett skvatt (=patetiskt försök till plugg, strukit min tröja, läst en bok å varit en sväng till gymmet), otroligt frustrerande.. börjar tom längta till skolan startar, eller ok kan inte MASK (maskins arliga skidresa) vara imorn!!
Just det ska till Finland imorn, hade nästan glömt.. mina tankar är en enda röra. Så mycket tankar och känslor, sådant man inte direkt ta upp i bloggen.. börjat skriva i dagboken lite igen istället så att jag kan gå tillbaka och skratta åt hur patetisk jag var (utan att alla kan göra det) när jag väl städat klart hjärnkontoret, haha
Får se om det kanske kommer upp lite fler bilder på bloggen snart (lovar inget!), fick ändå en systemkamera i julklapp.. hmm..
Nä om jag skulle ta tag i mitt liv nu och dricka upp mitt glas med avslagen julmust och kanske ta mig utanför porten.. Ska träffa Josephine ikväll, första vettiga på två dar? Hoppas det händer något riktigt knäppt, så jag får något nytt att fundera på..
Btw, killar e rätt så tröga ibland.. eller är det vi tjejer som tänker alldeles förmycket och krånglar till saker å ting?
Afraid to fall in love, and if I do will someone catch me?
XoXo
Winter Wonderland
Årets första riktiga snö, weei =)
Ska nog snart ta en paus i pluggandet och gå ut och göra en snöängel eller två =)
Tenta på lördag.. nej jag kommer inte att klara den, ska till ett mirakel då..
Håll nu tummarna för en riktigt vit jul, nu kommer jag äntligen kanske börja kunna få lite äkta julkänslor =)
Vad övrigt, jo jag är nu 20år =S
Sorry för bristen på en röd tråd i detta inlägg, måste ha använt all sådan vid julklappsinslagningen..
Ska nog snart ta en paus i pluggandet och gå ut och göra en snöängel eller två =)
Tenta på lördag.. nej jag kommer inte att klara den, ska till ett mirakel då..
Håll nu tummarna för en riktigt vit jul, nu kommer jag äntligen kanske börja kunna få lite äkta julkänslor =)
Vad övrigt, jo jag är nu 20år =S
Sorry för bristen på en röd tråd i detta inlägg, måste ha använt all sådan vid julklappsinslagningen..
Då var det snart jul igen..
När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
och alla människor glädjas
att fira få advent.
Önskar att jag skulle ha tid att baka och pynta,
en vacker dag..
Inte riktigt vad jag väntade mig..
När jag valde Design och produktframtagning på kth var det inte Nalle Puh och My Little Pony jag trodde jag skulle sitta och skissa. Life works in mysterious ways..
Bör kanske tillägga att detta inte är till ett skolarbete utan till övriga projekt jag är engagerad i ;)
Å jag måste erkänna att det är ganska kul :P
When you have no expectations
you allmost always have fun. Igår var inget undantag. Var ju som sagt sjukt opeppad att gå på bal, men nu är jag ändå glad att jag gick. Satt vid ett bord med jättertrevliga personer, visste vilka alla va. Synd att du inte var där Jossa, du hade nog gillat att sitta på min plats ;) Och det är helt otroligt att jag kom i min klänning som var förliten för en vecka sedan, nu var den nästan stor =S Inget är omöjligt bara man ger sin faan på att klara det.
Har tyvärr inte så många bilder, kameran åkte inte upp så många gånger under kvällen =(
Har tyvärr inte så många bilder, kameran åkte inte upp så många gånger under kvällen =(
Bla bla bal...
Ikväll är det dags för den årliga ADA-balen på maskinsektionen. En kväll med mingel, middag och dans.. but I'm so not up for it! Hade inte tänkt att gå från början, men jag blev övertalad och vi var flera som skulle gå utan dejt. Men när jag kom hem från Paris hade mina vänner parat ihop sig, och jag blev ensam över. Käns inte helt ok.. Vet inte om det är så att det är det att jag tycker att det är lite skämmigt att gå själv, vissa saker gör man liksom inte själv, som att gå på bio, gå ut på krogen och gå på bal..
Kanske är det inte det enda som gör att jag känner en uns ångest, kanske är det så att det även påminner mig om hur ensam jag känner mig ibland, inte för att jag har brist på underbara vänner, men ibland saknar jag närhet även om jag har svårt för det, hatar känslan av sårbarhet, don't ever wanna get hurt again..
Kanske är det inte det enda som gör att jag känner en uns ångest, kanske är det så att det även påminner mig om hur ensam jag känner mig ibland, inte för att jag har brist på underbara vänner, men ibland saknar jag närhet även om jag har svårt för det, hatar känslan av sårbarhet, don't ever wanna get hurt again..
Dagens ironi
Idag gjorde jag det igen, solade solarium, för andra gången i mitt liv. När jag kommer hem och slår på tvn råkar nyheterna vara på, de talar om farorna med att sola solarium och det meddelas att Sats tänker ta bort alla solarium efter en rapport från WHO där det framgår att solarium är lika farligt som rökning när det gälle risk för cancer. När jag slår på datorn ser jag ett mejl från sats i min inkorg som meddelar det som precis sagts på nyheterna..
Haha, de i receptionen måste ha vetat detta då jag var där och betalade för mina 12min i cancerljuset, undrar vad de tänkte..
Aja, här gråts inga bittra tårar.. hade inte tänkt fortsätta sola solarium hur som helst, gjorde det bara inför balen. But still, ironic.
Haha, de i receptionen måste ha vetat detta då jag var där och betalade för mina 12min i cancerljuset, undrar vad de tänkte..
Aja, här gråts inga bittra tårar.. hade inte tänkt fortsätta sola solarium hur som helst, gjorde det bara inför balen. But still, ironic.
Feeling fab
Tjohoo önskar att jag kunde säga att jag vaknade med ett ryck imorse, men så är inte fallet.. även om igår, eftermiddag, var chill.
Jag gjorde ett besök hos frisören för att försöka få styr på mitt frissiga hösthår, vilket jag tyckte Caroline lyckades bra med, sen blev det fika med mamma (=chili, choklad och kanel-te eftersom jag inte ska få i mig en masssa extra kalorier som kakor ger) på Chokladbollen, sen ett svettigt härligt pass på Sats Odenplan som toppades med lite artificiell sol (första gången i ett solarium=S).
Såå mysigt!
Rekommenderar verkligen Salong Hamoni, mysig iredning, bra musik och tidningar samt riktigt duktiga frisörer!
Ligger precis vid St Eriksplan.
Ha det fab!
Jag gjorde ett besök hos frisören för att försöka få styr på mitt frissiga hösthår, vilket jag tyckte Caroline lyckades bra med, sen blev det fika med mamma (=chili, choklad och kanel-te eftersom jag inte ska få i mig en masssa extra kalorier som kakor ger) på Chokladbollen, sen ett svettigt härligt pass på Sats Odenplan som toppades med lite artificiell sol (första gången i ett solarium=S).
Såå mysigt!
Rekommenderar verkligen Salong Hamoni, mysig iredning, bra musik och tidningar samt riktigt duktiga frisörer!
Ligger precis vid St Eriksplan.
Ha det fab!
